Hurra, mina bin har överlevt den långa vintern! I söndags när det var så soligt gick jag runt till de olika bigårdarna och tittade. Det var aktivitet i 50 samhällen.Ett var dött. Det var det som välte omkull i stormen. Det var ju helt mitt eget fel. Nu vet jag hur man inte ska ställa upp bisamhällen.
Så det verkar som att det blir honung i år också. Vilken tur att jag snart har ett slungrum.
I helgen blev det inget kaklande. Jöns var jätteförkyld och jag är inte så självgående. Inte när det gäller kakling i alla fall.
Jag har bestämt mig för att vara med på ekorundan, den 3-4 september. Det är lite som konstrundan fast man åker runt till ekologiska gårdar i stället.
Kolla in på www.ekorundan.seIdag fick jag höra att min must var dyr. Det gjorde mig ledsen. Är jag inte värd att få lön för mitt arbete?
Det låter som att jag har satt ett högt pris för att jag ska tjäna massor med pengar och bli rik.
Folk måste lära sig att förstå värdet på det småskaliga. Jag är ingen stor industri med maskiner som spottar ur sig 100 produkter i minuten. Jag jobbar ensam. Med min egen kropp. För att få det att gå ihop tar jag hjälp av snälla släktingar och vänner som jobbar gratis. Ändå har jag ännu inte kunnat ta ut någon lön på de två år jag haft företaget. Ska jag då sänka priset på mina produkter? Borde jag inte istället höja? Min must är värd mer än var jag säljer den för, inte mindre.
Så det så.
