närproducerat och alltid ekologiskt

torsdag 20 maj 2010

Nu blommar det!

Det har varit sommarvärme i två dagar och det har gjort att päronen börjat blomma och även några tidiga äppelsorter. Så nu måste jag flytta ner bina till Kivik. Nu har de flygit på både maskrosor och raps och samlat in en del nektar i lådorna, så det blir lite tungt. Förra veckan var det nästan kris. Det har varit dåligt väder så länge att bina bara har suttit inne och ätit upp den lilla mat de hade. Jag fick nödfodra några samhällen så att de inte skulle svälta ihjäl. Jag fick hjälp av Jöns och hans morbror Bosse att svetsa ihop gräsklipparen som var trasig. Sedan tog Jöns traktorn med gräsklippare och körde till äppelodlingen. Han klippte hälften av gräset och så gick gräsklipparen sönder igen. Och traktorn tappade avgasröret. Maskiner är inte så roliga, bara när dom fungerar. Jag har absolut ingen begåvning när det gäller sådana saker så jag är väldigt glad att det finns andra som vill hjälpa till. Men jag använder gärna maskinerna så länge dom gör som jag vill. Många frågar hur många äppelträd jag har. Det är en svår fråga att svara på. Dom är ganska många och ganska gamla så några dör ju då och då. Men, nu vet jag. Jag har satt upp feromoner i träden och för att kunna göra det på rätt sätt var jag tvungen att räkna. Cirka 2980 träd har jag i odlingen +- några hundra. Jo, jag har satt upp feromoner mot äppelvecklare. En feromondispenser är liten, lång och röd och luktar som 1000 st äppelvecklarhonor. Hannarna dras dit och total förvirring uppstår. Det blir ingen parning och därmed inga nya äppelvecklare och inga maskhål i äpplena. Om det fungerar. Det kan tyckas grymt men något måste man göra. Folk vill inte köpa maskätna äpplen. På det här sättet är jag elak mot en djurart. De som sprutar dödar många arter, både nyttodjur och de insekter som gör skador på äpplena.

onsdag 12 maj 2010

Ösregn och väntan på att det ska gå över

Det regnar så jag tror att det skulle göra ont att gå utomhus. I stället sitter jag inne och pluggar. Min utbildning heter Kvalificerad Yrkesutbildning i biodling. Vi träffas en gång i månaden uppe i Garpenberg i södra dalarna. Däremellan är det hemuppgifter som gäller. Och praktiska övningar hos mig själv och hos andra biodlare. Det är ganska svårt att hitta en praktikplats. Jag har fått många nej. Kanske är biodlarna oroliga att jag ska berätta för andra hur de sköter sina bin? Eller så är det oroliga för att jag ska ställa frågan, varför gör du så? Då måste de ju tänka ut ett svar. Nej, jag vet inte varför det är så svårt. Men jag tror att många valt att bli biodlare delvis för att de trivs med att jobba ensamma. Det gör faktiskt jag också. Hoppas bara det inte går så långt att man blir folkskygg bara. I det här ösregnet behöver jag inte oroa mig för att skattlådorna hinner bli fulla med honung tills jag ska flytta bina till äppelodlingen. Snarare sitter de inne och äter upp allt. Då blir det inte så tungt att flytta. På måndag ska jag och några klasskompisar börja med drottningodlingen. Jag vill utöka min biodling ganska mycket i år så jag hoppas att det går bra. Utan drottningar blir det ju inga samhällen. Det känns som att jag går i väntans tider, även om det alltid finns saker att göra. Äppelträden måste börja blomma, då kan bina komma igång och jobba så det blir många stora fina äpplen. Rapsen måste också blomma. Då blir det honung som måste slungas i ett slungrum som inte riktigt finns. Än. Det finns att göra...Torsdag och fredag är det Öl-festival på Stockeboda gård. Då ska jag stå och sälja äppelmust.

lördag 1 maj 2010

Dumma arkeologer

Det har varit arkeologer i min äppelodling. Dom letade efter någon gammal forntids-sten som dom inte hittade. Men stora maskiner hade dom. Många träd knäcktes rakt av och många la sig ner och dog. Det känns så onödigt. Även om träden var gamla så var det inte dags att dö riktigt än. Så nu åkte motorsågen fram igen. Dom döda äppelträden får värma oss i vinter. Bitillsyningsmannen har varit här och tittat på bisamhällena. För att få flytta bina mellan olika församlingsgränser måste man först kontrollera så att dom inte har några sjukdomar som man tar med sig till det nya stället och kanske smittar andra bisamhällen med. Bitillsyningsmannen var nöjd med det han såg och skrev på papprena så nu är det fritt fram att flytta. Redan nu i veckan får några samhällen flytta till Rörum där det finns bland annat päron som vill pollineras.